121128

Det börjar bli mörkt ute men jag känner bara ljusljusljus. Så jävla lycklig över att jag är tillbaka. Läser texter från förr och skriver om, rättar till. Lyckliga slut nu Klara.
Det är mycket som måste hända på samma gång såklart. Jag har hamrat på mig själv. Grävt ner mig i jord och sand, målat världen svart. Men nu målar jag över. Trycker hårt med penseln så att den vita färgen vill sitta fast. Det ska komma en ljus tid i livet nu för det ska jag fan se till. Jag ska leva för mig. Med andra, för mig.